elsa sofia kinnander stigefelt.

för en vecka sedan var vi med om det största hittills i våra liv. här kommer en kort berättelse som phia har skrivit om hur det gick till..

jag vaknar vid strax efter 4 på morgonen den 4 juli och tänker att "OJ, vad ont jag har i magen".. stiger upp ur sängen och märker då att vattnet har gått. väcker daniel och informerar lite nervöst om att det nog är dags nu.. varpå han flyger upp ur sängen! ^^

jag ringer till södersjukhuset (vårt förstahandsval att föda på) och berättar läget om vattnet och att jag misstänker att jag har värkar som kommer med lite varierande mellanrum.. ibland en halvtimme emellan, ibland en kvart.. de ber mig avvakta och ringa tillbaka efter 7 och stämma av läget då.. 

prick kl. 7.00 ringer jag till södersjukhuset igen för då har värkarna börjar komma mer regelbundet och med mer jämna mellanrum. jag och daniel har legat i sängen i över en timme och noggrant tagit tid och vid det här laget hade jag mellan 3 och 5 minuter mellan varje värk och de höll i sig runt 2 minuter. de tycker jag skall komma in, men det är bara ett problem, de har inte plats för mig. det finns inte plats för mig på någon förlossning över huvud taget.. inte i stockholm. så vi blir hänvisade till södertälje! ooooooooookejdå! det är bara att hoppa in i en taxi.

väl framme i södertälje blir vi varmt välkomnade av hela personalstyrkan som bara står och stampar.. jag är den enda på hela avdelningen än så länge :) vi blir visade till ett spaliknande rum där de tar lite kontroller och ger lite info. 

svullen tjej ger det härliga sparummet en tumme upp.

än sålänge är läget lugnt. värkarna är inte speciellt smärtsamma, helt uthärdligt. dock visar det sig att jag inte har öppnat mig mer än 1 cm.. knappt ens det. vid det här laget är klockan runt 15. jag får två alvedon och sedan blir vi utskickade på stan för att promenixa lite och se om tyngdlagen kunde hjälpa till att "kicka igång" allt en smula till.

matchande, fortfarande pigga och skojfriska paret.

en ny vän fick vi på promenaden runt södertälje.

framåt 17-tiden hade jag så ont av värkarna och de kom så tätt att vi bestämde oss för att gå tillbaka till sjukhuset. jag undersöktes igen och hade inte vidgats något mer.. jag kände hur jag sjönk som en sten. ska dom skicka hem oss nu, eller vad kommer hända? i väntan på besked spenderade jag lite tid i duschen, vilket var ganska skönt mot smärtan.. 

värkarna blev bara värre och värre och i ett par timmar framåt låg jag bara i sängen och skakade, blev matad av daniel med små bananbitar och massa vatten. 

som tur var bestämdes det att de skulle hjälpa mig att starta förlossningen, eftersom jag dagen efter var 42+0 och ändå hade bokad tid för igångsättning då. 

jag tror att klockan var runt 21 när de satte in en så kallad BARD-kateter.. den skulle hjälpa till att vidga de första 4 cm som var nödvändiga för att kunna sätta in ryggmärgsbedövning (EDA). här var jag så smärtpåverkad att jag inte har några direkta minnen.. minns bara att jag var ute i korridoren och gick med gåstol.. spydde hela tiden och bara skakade och grät. redo att ge upp.. ungefär. minns daniels röst i mitt öra hela tiden.. hans tröstande ord. hans armar som bar upp mig.

någon gång runt halv ett på natten hade BARD-katetern gjort sitt och jag fick min EDA. efter 20 timmars värkarbete fick jag äntligen en stund av vila. jag kunde inte sova, men jag kunde åtminstone äta lite och slappna av några timmar. 

vid 5-tiden började jag känna värkar igen.. ringde på personalen och bad dem öka på bedövningen, men det hjälpte inte. jag var fullt vidgad. jag minns att jag frågade personalen "jag har ju EDA, varför ska jag behöva få ont igen?", men det fick jag inget svar på. vi lämnades ensamma på rummet och värkarna blev bara värre och värre och framåt halv sju började jag vilja krysta.. kroppen bara gjorde det av sig själv. enligt barnmorskan var det inte dags att börja jobba med krystningar än, men jag behövde inte stoppa dem när de kom. så vi lämnades ensamma på rummet och jag lät bara kroppen jobba på, endast koncentrerad på att försöka andas igenom det hela. 

någon gång runt 7.30 börjades det krystas. fick höra att de såg huvudet varje gång jag krystade, men jag orkade inte krysta tillräckligt länge, så för varje krystning åkte bara huvudet in igen.. smärtan var helt fruktansvärd och jag minns att jag flera gånger sa "jag kan inte det här.. jag vet inte hur man gör.." jag var helt uppgiven och helt slutkörd. orkade helt enkelt inte krysta tillräckligt hårt och länge för att klara förlossningen utan hjälp.. plus att värkarna började glesa ut. de blev kortare och svagare för varje minut som gick. när jag hade krystat i en timme togs beslutet att de skulle hjälpa till att dra med en sugklocka. 

8.36 den 5 juli föddes vår underbart vackra dotter. från stunden hon lades på mitt bröst existerade ingenting annat, bara hon.. och vår lilla nybildade familj. att föda barn är det mäktigaste jag har varit med om och att bli förälder måste vara den största lyckan man kan uppleva. har aldrig känt en sådan kärlek.

den allra allra första bilden på våran helt perfekta, underbara och alldeles ljuvliga dotter. bara några sekunder gammal.

sin störtbölandes och fotograferandes pappa hittade hon snabbt.

första lilla mössan fick hon på sig på mammas bröst den vackraste av morgnar.

en trött och sliten pappa. ser nästan mer sliten ut än mamma.. ;P

våran lilla ängel tar sig sin första tupplur utanför magen.

mer sömn... man blir trött av att födas. tur att det finns en hårig pappa att vila sig på.

kan inte bli mycket bättre än såhär.

sova lite på mamma lite också.

stolta mormor karin var den första som kom på besök.

sötast i världen.

dagen efter kom farmor och farfar på besök. det första farfar gjorde var att slänga av sig glasögonen och störtdyka ner i sängen för att sniffa in en massa bebislukt ^^

gosi gosi gosi gos..

mycket sova blir det.

trött men lycklig mamma påväg hem från bb.
vi åkte dit som ett par, och hem som en familj.

lilla elsa somnade direkt när vi spänt fast henne i bilen. så det där med bilfärder verkar gillas..
åh du är så söööööööt vår lilla tös!!! <3

// sophia & daniel (äntligen de nyblivna föräldrar de väntat så länge på att få bli)

casa del kinnander / stigefelt

som det har nämnts i tidigare inlägg här på bloggen så har vi renoverat och boat till tusen här ute i fruängen.

det finns tyvärr inga "före-bilder" på lägenheten (om man inte räknar in de x antal festbilder som tagits här).

men med tanke på att det här ska vara en söt liten bebisblogg så skippar vi dom bilderna.

en liten beskrivning kan vi iallafall ge till er som inte varit här tidigare.

sovrummets väggar var täckta av en mörkt gul tapet, som påminde lite om urin till färgen...

det fanns lite hål (läs: pingisbollsstora hål) här och var i väggen som täcktes av bl.a. en dödskalleflagga och en blommig ljusslinga (röd och orange, så den gav ett väldigt rödorange ljus i det redan väldigt orangea rummet).

vardagsrummet var grönt. grönt, grönt, grönt med hyllor, skåp och diverse möbler som ropar studentlya.

lite härliga accessoarer som inte riktigt hör till varandra men som säkert skulle kunna vara lite chick sådär..... 

i ett annat årtionde.

hallen var tapetserad i den mest skrikiga orangea färgen som går att få på tapet och badrummet hade en härlig turkos färg på kaklet på väggarna.

kaklet på golvet var schackrutigt och faktiskt riktigt snyggt! (phia sörjer det golvet lite..)

köket var till synes vitt och fräscht, men vad vi märkte var att om man ingen fläkt har så fastnar 

visst en del mat-os i taket...

så taket fick daniel gladeligen skrubba och skrubba för att få rent efter att väggarna hade 

fått sig en omgång med ny vit färg.

golvet i köket bestod av en orange plastmatta som gick hela vägen ut i hallen och där matchade alldeles utmärkt med de underbart vackra orangea väggarna. 

på vintern kändes det iallafall riktigt varmt där inne.. jorå, det finns alltid något positivt att hämta ut ur en lägenhet med totalt renoveringsbehov =)

nu kanske det låter som att det var riktigt hemskt tidigare.

det var det verkligen inte. det var fyllt med kärlek och värme.

det må ha varit en liten röra... men det var en röra vi verkligen gillade och myste tillsammans i.

men som sagt, nu är det bebis på gång och vi har förvandlat lägenheten från phias gamla studentlya till ett hem där vi kan starta våran familj. ett hem som vi har skapat tillsammans och som vi trivs fantastiskt bra i!

så... till er som aldrig har varit här och som därför kanske har undrat lite hur vi har det här hemma..

välkomna till vårat hem.

här är då det nya vita och inte alls gula sovrummet. (och här ser vi även sängen som elsa blev till i.. ;P)

en vinkel som varit uppe tidigare, men nog är det en härlig vinkel.

vår granne totoro vaktar dagsängen tills elsa kommer.

lilla bebishörnan. som sagt så gillar vi ugglor. vi hoppas
att elsa kommer göra det också... 

dörren som alltid måste vara stängd för att vi ska kunna somna.
varför är det ingen som riktigt vet, det bara är så..

vart elsa än är så verkar där finnas en uggla som vakar över henne.

dörrarna till köket och hallen från vardagsrummet. (bb-väskan står packad och klar i hallen.. ^^)

i vår familj gillas husguden morrissey...

...stringhyllor...

...film-affischer...

...och ugglor.

phia spenderar sin sista graviditetsvecka (för den här gången) på det enda rätta sättet. framför nintento wii:et!

donkey kong country returns - sjukt värt spel!

köket. litet men fruktansvärt mysigt. med fiffiga detaljer såsom en äggklocka... i form av en uggla såklart. =D

här har lillan sin alldeles egna plats vid matbordet.

mmm.... leif mannerström, vilken karl!

det nya badrummet...

...med skötbord som går att fälla in mot väggen. ohyggligt praktiskt!

det börjar bli lite crowded i cribben.. =D

sen måste man ju ha lite vänner som vakar över en från fönsterbrädet så att man kan känna sig säker.

// daniel & phia (blivande föräldrar som kommer ha BLIVIT föräldrar innan veckan är slut!)