magen..

..börjar växa, insåg jag idag när jag skulle prova kläder till examen.. :)

/phia 16+0

jag är ju bara SÅ charmig.

detta är ett exempel från igår kväll på vad min älskling får stå ut med just nu..

jag har som vanligt somnat ifrån en film på soffan, inga konstigheter där.. daniel låter mig sova tills han själv känner att nu är det dags att krypa ner i sängen. han lutar sig då över mig i soffan och säger försiktigt: "älskling.. sötnos.. kom så går vi och lägger oss i sängen.. älskliiiiing.." varpå jag viftar ilsket mot hans ansikte och grymtar: "sluta bråka med mig!"

tillslut reser jag mig dock från soffan, sur som bara den, stoppar täcket under armen och slänger mig på plats i sängen. jag trycker mig så nära väggen jag bara kan och daniel försöker försiktigt krypa ner bredvid mig, men se den gubben går inte! jag grymtar något ohörbart och börjar frenetiskt baka in mig själv i täcket så att han absolut inte skall kunna komma nära mig.. 

daniel får helt enkelt ge upp, lägga sig på rygg och göra sitt bästa för att somna för sig själv.

detta minns jag inte själv, daniel berättade det nyss för mig. ÅH så charmig jag känner mig!

stackars, stackars daniel.. all cred till honom. han hanterar mitt humör så otroligt bra och jag är verkligen imponerad över hur han tacklar mina humörsvängningar. evigt positiv och alldeles, alldeles underbar <3

/grinfisen

jul, jul, underbara jul

är det något som jag verkligen verkligen verkligen älskar så är det julen.
att få komma hem till anderstorp och träffa alla man träffar i princip 2 ggr per år.
doppegryta hos mormor och morfar, se pappa  och morfar somna till kalle anka, äta massa god mat, se småkusinerna springa omkring och vara helt i extas för att öppna paket och vara lite smårädda för tomten varje år.
krama om eller skaka hand med tomten när man får paket och att alla barnen varje år ska ta en bild med tomten.

åka och hälsa på farmor och farfar och sitta i deras kök för att fika i flera timmar med farmors alla 700 olika sortes kakor och dricka hennes inte fullt så starka kaffe som man är van vid att dricka.
sitta och lyssna på farfars alla historier som han berättar direkt efter att han kommer tillbaka efter en hård arbetsdag ute med fiskebilen, och att man alltid blir lika förvånad över att han går utan sockar i skorna för han tror inte på sockar. det sa han iaf förra året när jag var och hälsade på.
att sitta och titta på farmor och farfar som levt så länge nu och att gå omkring och bara känna doften av deras hus i nissafors som inte har förändrats sen 80-talet.

samma tavlor, samma möbler, samma ljus, samma rum, samma lampor, samma servis, samma gamla räknemaskin i farfars kontor som jag kunde sitta i timmar och leka med.
precis som telefonen hemma hos mormor och morfar.
där satt jag i flera timmar på telefonpallen vid telefonbordet i hallen och lekte med telefonen.

innan jag flyttade till stockholm så trodde jag att alla hade en lika fin jul som jag vuxit upp med och som vi fortfarande har. och att man flyttar julen mellan familjerna.
förra året var den hos oss, iår är den hos mormor och morfar och nästa år är den hos min moster och hennes man frank.

och nästa år så är det nya familjemedlemmar som kommer.
en viss liten svärmor, en kvinna som jag älskar utöver denna värld, och en liten liten bulle.

// daniel (den traditionsälskande och kanske lite väl nostalgiska pappan)

inatt jag drömde något som

jag helst inte skulle vilja drömma igen.

kommer inte ihåg allt men jag och phia (som är höggravid i drömmen) var ute som vanligt och flög runt lite över stan för att speja efter lite brott och spänning när plötsligt en mörk skugga dyker upp.
det är våran nemesis... tror jag.

iaf så bryter en rejäl fajt ut uppe i luften (vi är superhjältar btw) och sen blir allt svart och vi är fångade av den svarta skuggan har kedjat fast phia och släpper lös så skorpioner mot henne för att göra en abort.
barnet kommer nämligen bli skuggans undergång.
panikartat och skrikandes försöker jag ta mig loss för att rädda phia och vårat barn...
phia skriker och vrider och vänder sig men dom kommer närmre och närmre henne och POFF!!!
så vaknar jag...

vaknar svettig och jävlig och fortfarande helt uppe i drömmen och panikad.
jag ser phia ligga jämte mig sovandes lugn, vacker och helt ostörd och så lägger jag mig
för att pusta ut och försöka somna om...

en halvtimme senare lyckas jag...

// daniel (pappan som är glad att vissa drömmar inte slår in)

hormonell? well..

..jag och daniel har precis tittat på skönheten och odjuret. 

var tvungen att trycka i mig morötter och dip under 

större delen av filmen för att inte börja storgråta. 

i slutet av filmen, trots maniskt morotstuggande brast det 

och jag började inte bara gråta, jag grät som jag 

nog faktiskt aldrig har gråtit förut. 

det där med att vara gravid alltså, det är ju för skojigt.. <3

 /hormonstinna tjejen

just like your father

du kommer bli en helt underbar liten nörd.

precis som din far.

// daniel

bara så du vet...

jag ska lära dig allt jag kan.

// daniel (den jäkligt nördiga pappan)

att inte köpa bebiskläder i förväg..

..är ju helt omöjligt! :)

/phia, 13+6

jag förstår...

när jag tänker på vad som gror inom dig så blir jag helt till mig.
aldrig tidigare har jag brytt mig om barn eller tyckt att det varit något speciellt med att föda eller att barn håller på och leker eller går osv.

jag säger som dylan moran.
"vad är det som är så speciellt?
det är ju bara en full dvärg.
pratar som ett fyllo, går som ett fyllo och vill bara äta fyllemat.
enda skillnaden är att fulla dvärgar är kul att se på."

men nu är det verkligen helt annorlunda.
varje gång jag bara säger hej eller pratar med bullen så är det annorlunda.
varje gång jag bara tänker på vad som försiggår där inne är det annorlunda.
varje gång jag ser phia är det annorlunda.
varje gång jag ser på framtiden så är det annorlunda.
varje gång jag tänker att jag ska bli pappa är det annorlunda.
varje gång jag tänker att mina föräldrar kommer bli farföräldrar är det annorlunda.

"farmor och farfar."
det är stort, kanske större än att få egna barn...
men vad vet jag.
jag tänker bara att om det känns såhär stort och vackert att bli pappa.
hur fantastiskt och underbart måste det inte då kännas att bli farmor och farfar.
bara att se sitt egna barn föra släkten vidare och att se sitt egna barn själv växa in i föräldrarollen.

"det kommer du att förstå när du får egna barn."
"det kommer ändra sig när du bildar egen familj ska du se."

mamma & pappa... jag förstår.

// daniel (en blivande pappa som utnyttjar lunchrasten till fullo)

morgonens höjdpunkt

"det är bra om du som skall bli pappa i god tid tänker igenom vilken roll du vill inta vid förlossningen.
skall du vara coachen, gruppledaren eller en lite mer passiv åskådare."
eller varför inte sitta i fosterställning i ett hörn och gunga fram och tillbaka?

//daniel (den lite smått ibland livrädda blivande pappan)

what about me liksom!?

efter 13 veckor så kan man ju kanske lite väldigt skitenkelt säga att man hör, ser och upplever saker lite annorlunda.
och ja, det mesta handlar om bebisar, graviditeter, familjer och relationer...
men mestadels bebisar och graviditeter.

det som slår mig mest att alla grabbar som klagar och gnäller och tycker
"men jag då? tänk på hur jag mår, jag känner mig så stressad över allt det här.
hon tänker aldrig på mig och mina behov. what about me liksom!?"
absolut att män kan känna sig förbisedda under graviditeten för all uppmärksamhet riktas mot kvinnan och man själv är partnern som alltid är där för henne och gör allt man kan för att få henne att må bra.
guuuuuuuuuuuuud vad jobbigt!
jag skulle mer än gärna (om jag vågat) gå fram och säga något i stil med:
"DUDE!
har du ens ägnat en tanke på hur hon mår?
vad hon går igenom?
hur hon mår när du inte ser henne eller inte är med henne?
vad som händer i hennes kropp?
hon behöver dig mer nu än någonsin och allt du kan tänka på
är dig själv när du inte är med henne."
absolut att man kan känna sig förbisedd nån gång ibland, men va tusan då då?
det är inte du som är gravid.
och om det är så himla jobbigt, prata om det med henne istället för att gnälla och prata med andra om det.

sånt är en sak som jag bara inte förstår.
det kan kanske vara för att phia,
trots hur illa hon mår, alltid visar mig att hon märker det jag gör utan att klaga.
som att jag kom hem från jobbet idag, lagar mat, plockar undan, diskar och sen rengör kylskåpet för phia mår otroligt dåligt idag och jag vill inte att hon ska behöva tänka på något annat än sig själv.
"gud vad du pysslar och så fint du gör." säger hon på vägen från duschen till vardagsrummet.
en sån liten sak betyder världen, det behövs inte mer,
inte ens det behövs egentligen. för jag vet att det finns där. <3
det är en sak som har förändrats med mig under denna tiden.
jag har blivit så mycket starkare, tack vare phia och bullen. <3

en sak som jag dock mår riktigt dåligt över, är att se henne må så dåligt,
och vetskapen om att jag inte kan göra något för henne...
det är det som är det hemska med dom här 9 månaderna.
man står och diskar eller plockar och hör och ser henne ligga i soffan och kvida.
det är verkligen sjukt hemskt,
för vem vill se eller höra människan man älskar fara illa.

"what about me?" phft
what about her för i helvete!

// daniel (den kanske lite väl känslosamma blivande pappan)

the big news

det är alldeles för varmt, så pass så att det skållar på fötterna och varje kroppsdel som vattnet rör vid tills man vant sig. bubblorna kyler lite men inte fullt så mycket som man vill att dom ska.
till slut ligger vi båda i badet, svettas och bara njuter av varandras sällskap och kärlek i det nedsläckta badkaret där bara ljuset av levande ljus existerar.
efter ett tag så säger phia "jag har nånting att berätta för dig" och mitt svar är "ska jag bli pappa?"
glad som en jag vet inte vad blir jag helt till mig och överlycklig och bara ler och får inte ur mig ett ord.

låter det romantiskt och helt perfekt?
som om inget kan gå fel?

tro mig, nog kan jag ordna något sådant.

istället för att jubla och hoppa naken ut ur lägenheten och vråla ut min lycka jag känner så kommer den där jävla tänka efter och planera-daniel fram och tänker bara på en sak.
"hur ska vi ha råd? jag är bara fotoassistent än så länge och phia pluggar fortfarande."
självklart är det det första som kommer ur min mun och det är det som förstör hela det perfekta som varit under dagen.
det slutar i tårar för både mig och phia och ett långt prat.

ett långt, långt, helt underbart och fantastiskt prat som för oss både närmre varandra och även närmre den lilla bullen som ligger i phias mage och gräddas.

kunde jag ha reagerat annorlunda? absolut.
kunde jag ha haft några andra första ord? självklart!
men borde jag ha gjort det? jag tror inte det.

tack vare min reaktion och min och phias underbara symbios och förmåga att kunna prata så öppet och helhjärtat utan att vara rädd så kom vi nog förbi den första gravidchocken snabbt och tillsammans så att den inte kommer senare när man kanske är på jobbet och inte med varandra.

hur som haver...

phia och jag ska få barn till sommaren och jag kan inte vara något annat än alldeles alldeles underbart överlycklig eller mer kär.
att se henne ligga och dra sig på morgonen och bara skina och stråla trots att hon mår illa ibland eller när hon får humörsvängningar och jag får ta smällen så kan jag inte göra annat än att bara le.

det här är det största och mest fantastiska som finns och känslan är otrolig.

jag älskar dig phia.
och jag älskar dig bullen (trots det du gör med din mamma).

// daniel (den lite väl oroliga, klängiga och pinsamma pappan)

kind of big news.

först och främst så vill jag bara få ur mig en sak.. jösses vilken löjlig blogg detta ser ut att vara! kan inte sluta skratta!! :D
men skall det inte vara lite så? när jag tänker graviditetsblogg så ser jag en massa storkar, blöjor, nappar, glada solar och rosa moln framför mig.. vi tänkte först kontra med att ha flames och taggtråd på våran, men det kändes...fel. så det fick bli såhär. :)

svaret är ja. daniel och jag väntar bebis. :) i slutet av juni beräknas lillen titta ut, vilket betyder att jag just nu är i vecka 13. känslorna svallar åt alla håll och jag känner mig som en påse hormoner. har hittills mest mått dåligt av graviditeten, men är nu otroligt nöjd och lättad över att i alla fall inte må illa längre (vilket präglade veckorna 6-12) - PUH!
illamående och känslostormar hit och dit är dock ganska lätt att stå ut med när man tänker på vad det är som orsakar det.. :)

vi var på vårt första MVC-besök i onsdags. barnmorskan var erfaren, engagerad och verkade ha härlig humor, vilket kändes otroligt skönt! var lite orolig över att vi inte skulle känna oss nöjda..
det mest fantastiska med besöket var att vi fick lyssna på hjärtljud! starka fina hjärtljud.. så nu vet jag säkert. jag har en inneboende i magen och jag älskar den lille bullen redan. <3

/skitlycklig tjej