resor i jobbet

fick precis reda på att jag kommer vara borta i nästan två veckor i sträck och det tär på en.

visst var det jobbigt redan innan att vara ifrån Phia men det är extra nu när en baby är på väg.

dels för att vara ifrån phia och bullen så pass länge men ofta får jag 

även skuldkänslor för att jag reser så mycket.

vet inte riktigt hur jag annars ska beskriva det...
men är det så man känner så är det så man känner.

ibland tänker jag på mina föräldrar.
pappa var ofta ute och reste men dom redde sig, och fixade det och det kommer vi också göra.

ofta så tänker jag då att fan va skönt att vi kommer få en sommarbebis så att vi båda är lediga.

förhoppningsvis så kommer jag kanske kunna vara ledig några veckor efter födseln.

det är dom veckorna som man får tänka på och hålla i minne.

visst, det är jobbigt nu för stunden... jävligt jobbigt tillome.

men det är framtiden och dom ljusa stunderna längre fram man får tänka på och inte

gräva ner sig i det som är jobbigt nu. eller iallafall försöka även om det är svårt...

// daniel (en kanske lite väl känslig pappa)