vi tar oss an olika superhjälteroller.
vi antar skepnaden av superhjälten vid namn beskyddaren!
vi stannar och stirrar ner bilister med mördarblickar när vi ska gå över gatan med vår käraste..
vi skyddar damen från okända människor som kan vara minsta lilla hot.
(även den 12-åriga lilla flickan som kan vara en ondskefull liten skit som drar kniv bara för skojs skull.)
men vi har också ett alterego som alla superhjältar har.
när vi inte är utanför lägenheten och beskyddaren inte behövs längre så förvandlas vi
(likt stålmannen klär om till sitt alterego clark kent) från beskyddaren till (trumvirvel)
OMHÄNDERTAGAREN!!!
"vill du ha vatten? vill du ha något från köket? vill du ha täcke? har du tillräckligt med kuddar? tänk inte på det, det fixar jag. oroa dig inte för det, det fixar jag direkt när jag kommer hem. vill du titta på det här? nej nej, jag bär den. ska jag ta det där? vill du ha hjälp med något? behöver du något? "hur är allt? hur mår du? hur känner du dig? vad kan jag göra för dig? ska jag springa ner och köpa något åt dig? vad är du sugen på? vill du ha glass? ska jag köpa glass? vilken tur att jag precis var på väg ner till butiken för att köpa glass." osv osv osv.
och om man inte passar sig så blir man sin egna nemesis...
"den jobbiga jäkla pojkvännen som aldrig låter sin flickvän bara vara lite för sig själv och klara sig själv"
jag tror att jag blir den jobbiga jäveln ibland.
kanske lite mer än ibland...
kanske lite mer ändå...
eller rättare sagt ganska så skitofta.
men va kan jag säga.
it's love.
// daniel (superhjälten som borde tagga ner lite ibland men som älskar att vara omhändertagaren)
Inget fel med att vara toffel! Hur ska man visa kärlek till en annan person om inte via omhändertagande och omtanke?
SvaraRaderaJag är dunderförkyld, ändå stod jag o lagade alla 3 måltider till killen igår när han satt o WOWade och vaknar mitt i natten för att dra upp hans täcke så att han inte blir sjuk.
It's fucking love