något jag vill dela med mig av.

en sak som jag inte riktigt gillar med att vara gravid är att folk runt omkring en verkar tro att det är fritt fram att tycka en massa om storleken på ens mage. jag vet inte hur många gånger om dagen jag får höra kommentarer om hur liten min mage är och hur man inte kan tro att jag ska föda barn om två månader. senast igår fick jag bland annat höra: "ska du föda 20 juni!? det syns ju inte ens att du är gravid!" och "är du i vecka 32!? min syster är i vecka 16 och det syns mer på henne än på dig!"

förra veckan fick jag höra: "är du verkligen säker på att du har en bebis därinne?" samt "gravid? tyckte allt att du såg lite rund ut, men jag trodde bara du hade lagt på dig lite.." dessa två kommentarer gjorde mig allt annat än glad kan jag lova.

jag har nämnt detta i bloggen tidigare, att min lilla mage har varit lite utav en issue för mig.. och när magen väl kom på riktigt blev jag så otroligt glad! att stolt kunna visa upp min fina gravidmage var något jag hade längtat efter, men jag märkte rätt snabbt att det bara verkade vara jag som tyckte att magen hade blivit något värt att visa upp. jag är ju helt överlycklig och SÅ stolt över bebisen jag bär på, men när man bara får höra hur liten ens mage är, vart man än vänder sig, och bara fastnar i diskussioner om varför magen är som den är och om jag går upp i vikt som jag ska osv, osv, så slutar man tillslut försöka.. man suger in magen så gott det går och tar på sig en pösig tröja istället, för att slippa diskutera.

jag tycker själv att min mage nu är alldeles lagom stor och jag tycker att det är hur uppenbart som helst att jag är gravid. jag är van vid att vara smal, det har jag varit hela mitt liv, så för mig känns t.o.m magen riktigt stor! daniel förstår inte heller vad det är folk pratar om när jag kommer hem och är ledsen över någon kommentar jag fått under dagen.. 

varför kan folk inte bara nöja sig med att säga: "vilken fin mage du har!" varför är det där med storlek så himla viktigt? för jag vet att det även kan vara tvärtom.. en stor mage får man också stå ut med att höra både det ena och det andra om.

vår bulle mår alldeles utmärkt inne i min mage. hon växer som hon ska och jag går upp i vikt som jag ska. varför jag skall behöva stå och förklara samt försvara dessa saker för så många människor förstår jag faktiskt inte. men jag tror främst det handlar om okunskap. alla kroppar är olika och alla kvinnor bär sina barn på olika sätt. det konstiga är att merparten av kommentarerna jag får kommer från människor på mitt jobb.. alltså människor som är utbildade i människans anatomi. de borde veta bättre.. tycker man.

jag vill poängtera att detta inlägg såklart inte handlar om alla människor i min omgivning. ni nära och kära som följt bullens resa så här långt tillsammans med mig och daniel och som gjort det med glädje och fina, värmande ord, ni vet helt säkert med er vilka ni är <3

jag har iaf lärt mig en sak.. jag skall aldrig nånsin påpeka storleken på någons gravidmage, för det sårar, vilken storlek magen än har. alla gravidmagar är vackra, stora som små, runda som toppiga, i alla dess former.. hur den än ser ut är en gravid kvinnas mage något alldeles fantastiskt vackert.

/sophia