ny blogg!

nu är det som så gott folk, att "bullen" har kommit till världen och som ni säkert vet så blev det en elsa och elsa behöver ju faktiskt en egen blogg!
så fortsätt jättegärna att följa vår "bulle" på elsakinnanderstigefelt.blogspot.se :)

// mamma phia och pappa daniel

elsa sofia kinnander stigefelt.

för en vecka sedan var vi med om det största hittills i våra liv. här kommer en kort berättelse som phia har skrivit om hur det gick till..

jag vaknar vid strax efter 4 på morgonen den 4 juli och tänker att "OJ, vad ont jag har i magen".. stiger upp ur sängen och märker då att vattnet har gått. väcker daniel och informerar lite nervöst om att det nog är dags nu.. varpå han flyger upp ur sängen! ^^

jag ringer till södersjukhuset (vårt förstahandsval att föda på) och berättar läget om vattnet och att jag misstänker att jag har värkar som kommer med lite varierande mellanrum.. ibland en halvtimme emellan, ibland en kvart.. de ber mig avvakta och ringa tillbaka efter 7 och stämma av läget då.. 

prick kl. 7.00 ringer jag till södersjukhuset igen för då har värkarna börjar komma mer regelbundet och med mer jämna mellanrum. jag och daniel har legat i sängen i över en timme och noggrant tagit tid och vid det här laget hade jag mellan 3 och 5 minuter mellan varje värk och de höll i sig runt 2 minuter. de tycker jag skall komma in, men det är bara ett problem, de har inte plats för mig. det finns inte plats för mig på någon förlossning över huvud taget.. inte i stockholm. så vi blir hänvisade till södertälje! ooooooooookejdå! det är bara att hoppa in i en taxi.

väl framme i södertälje blir vi varmt välkomnade av hela personalstyrkan som bara står och stampar.. jag är den enda på hela avdelningen än så länge :) vi blir visade till ett spaliknande rum där de tar lite kontroller och ger lite info. 

svullen tjej ger det härliga sparummet en tumme upp.

än sålänge är läget lugnt. värkarna är inte speciellt smärtsamma, helt uthärdligt. dock visar det sig att jag inte har öppnat mig mer än 1 cm.. knappt ens det. vid det här laget är klockan runt 15. jag får två alvedon och sedan blir vi utskickade på stan för att promenixa lite och se om tyngdlagen kunde hjälpa till att "kicka igång" allt en smula till.

matchande, fortfarande pigga och skojfriska paret.

en ny vän fick vi på promenaden runt södertälje.

framåt 17-tiden hade jag så ont av värkarna och de kom så tätt att vi bestämde oss för att gå tillbaka till sjukhuset. jag undersöktes igen och hade inte vidgats något mer.. jag kände hur jag sjönk som en sten. ska dom skicka hem oss nu, eller vad kommer hända? i väntan på besked spenderade jag lite tid i duschen, vilket var ganska skönt mot smärtan.. 

värkarna blev bara värre och värre och i ett par timmar framåt låg jag bara i sängen och skakade, blev matad av daniel med små bananbitar och massa vatten. 

som tur var bestämdes det att de skulle hjälpa mig att starta förlossningen, eftersom jag dagen efter var 42+0 och ändå hade bokad tid för igångsättning då. 

jag tror att klockan var runt 21 när de satte in en så kallad BARD-kateter.. den skulle hjälpa till att vidga de första 4 cm som var nödvändiga för att kunna sätta in ryggmärgsbedövning (EDA). här var jag så smärtpåverkad att jag inte har några direkta minnen.. minns bara att jag var ute i korridoren och gick med gåstol.. spydde hela tiden och bara skakade och grät. redo att ge upp.. ungefär. minns daniels röst i mitt öra hela tiden.. hans tröstande ord. hans armar som bar upp mig.

någon gång runt halv ett på natten hade BARD-katetern gjort sitt och jag fick min EDA. efter 20 timmars värkarbete fick jag äntligen en stund av vila. jag kunde inte sova, men jag kunde åtminstone äta lite och slappna av några timmar. 

vid 5-tiden började jag känna värkar igen.. ringde på personalen och bad dem öka på bedövningen, men det hjälpte inte. jag var fullt vidgad. jag minns att jag frågade personalen "jag har ju EDA, varför ska jag behöva få ont igen?", men det fick jag inget svar på. vi lämnades ensamma på rummet och värkarna blev bara värre och värre och framåt halv sju började jag vilja krysta.. kroppen bara gjorde det av sig själv. enligt barnmorskan var det inte dags att börja jobba med krystningar än, men jag behövde inte stoppa dem när de kom. så vi lämnades ensamma på rummet och jag lät bara kroppen jobba på, endast koncentrerad på att försöka andas igenom det hela. 

någon gång runt 7.30 börjades det krystas. fick höra att de såg huvudet varje gång jag krystade, men jag orkade inte krysta tillräckligt länge, så för varje krystning åkte bara huvudet in igen.. smärtan var helt fruktansvärd och jag minns att jag flera gånger sa "jag kan inte det här.. jag vet inte hur man gör.." jag var helt uppgiven och helt slutkörd. orkade helt enkelt inte krysta tillräckligt hårt och länge för att klara förlossningen utan hjälp.. plus att värkarna började glesa ut. de blev kortare och svagare för varje minut som gick. när jag hade krystat i en timme togs beslutet att de skulle hjälpa till att dra med en sugklocka. 

8.36 den 5 juli föddes vår underbart vackra dotter. från stunden hon lades på mitt bröst existerade ingenting annat, bara hon.. och vår lilla nybildade familj. att föda barn är det mäktigaste jag har varit med om och att bli förälder måste vara den största lyckan man kan uppleva. har aldrig känt en sådan kärlek.

den allra allra första bilden på våran helt perfekta, underbara och alldeles ljuvliga dotter. bara några sekunder gammal.

sin störtbölandes och fotograferandes pappa hittade hon snabbt.

första lilla mössan fick hon på sig på mammas bröst den vackraste av morgnar.

en trött och sliten pappa. ser nästan mer sliten ut än mamma.. ;P

våran lilla ängel tar sig sin första tupplur utanför magen.

mer sömn... man blir trött av att födas. tur att det finns en hårig pappa att vila sig på.

kan inte bli mycket bättre än såhär.

sova lite på mamma lite också.

stolta mormor karin var den första som kom på besök.

sötast i världen.

dagen efter kom farmor och farfar på besök. det första farfar gjorde var att slänga av sig glasögonen och störtdyka ner i sängen för att sniffa in en massa bebislukt ^^

gosi gosi gosi gos..

mycket sova blir det.

trött men lycklig mamma påväg hem från bb.
vi åkte dit som ett par, och hem som en familj.

lilla elsa somnade direkt när vi spänt fast henne i bilen. så det där med bilfärder verkar gillas..
åh du är så söööööööt vår lilla tös!!! <3

// sophia & daniel (äntligen de nyblivna föräldrar de väntat så länge på att få bli)

casa del kinnander / stigefelt

som det har nämnts i tidigare inlägg här på bloggen så har vi renoverat och boat till tusen här ute i fruängen.

det finns tyvärr inga "före-bilder" på lägenheten (om man inte räknar in de x antal festbilder som tagits här).

men med tanke på att det här ska vara en söt liten bebisblogg så skippar vi dom bilderna.

en liten beskrivning kan vi iallafall ge till er som inte varit här tidigare.

sovrummets väggar var täckta av en mörkt gul tapet, som påminde lite om urin till färgen...

det fanns lite hål (läs: pingisbollsstora hål) här och var i väggen som täcktes av bl.a. en dödskalleflagga och en blommig ljusslinga (röd och orange, så den gav ett väldigt rödorange ljus i det redan väldigt orangea rummet).

vardagsrummet var grönt. grönt, grönt, grönt med hyllor, skåp och diverse möbler som ropar studentlya.

lite härliga accessoarer som inte riktigt hör till varandra men som säkert skulle kunna vara lite chick sådär..... 

i ett annat årtionde.

hallen var tapetserad i den mest skrikiga orangea färgen som går att få på tapet och badrummet hade en härlig turkos färg på kaklet på väggarna.

kaklet på golvet var schackrutigt och faktiskt riktigt snyggt! (phia sörjer det golvet lite..)

köket var till synes vitt och fräscht, men vad vi märkte var att om man ingen fläkt har så fastnar 

visst en del mat-os i taket...

så taket fick daniel gladeligen skrubba och skrubba för att få rent efter att väggarna hade 

fått sig en omgång med ny vit färg.

golvet i köket bestod av en orange plastmatta som gick hela vägen ut i hallen och där matchade alldeles utmärkt med de underbart vackra orangea väggarna. 

på vintern kändes det iallafall riktigt varmt där inne.. jorå, det finns alltid något positivt att hämta ut ur en lägenhet med totalt renoveringsbehov =)

nu kanske det låter som att det var riktigt hemskt tidigare.

det var det verkligen inte. det var fyllt med kärlek och värme.

det må ha varit en liten röra... men det var en röra vi verkligen gillade och myste tillsammans i.

men som sagt, nu är det bebis på gång och vi har förvandlat lägenheten från phias gamla studentlya till ett hem där vi kan starta våran familj. ett hem som vi har skapat tillsammans och som vi trivs fantastiskt bra i!

så... till er som aldrig har varit här och som därför kanske har undrat lite hur vi har det här hemma..

välkomna till vårat hem.

här är då det nya vita och inte alls gula sovrummet. (och här ser vi även sängen som elsa blev till i.. ;P)

en vinkel som varit uppe tidigare, men nog är det en härlig vinkel.

vår granne totoro vaktar dagsängen tills elsa kommer.

lilla bebishörnan. som sagt så gillar vi ugglor. vi hoppas
att elsa kommer göra det också... 

dörren som alltid måste vara stängd för att vi ska kunna somna.
varför är det ingen som riktigt vet, det bara är så..

vart elsa än är så verkar där finnas en uggla som vakar över henne.

dörrarna till köket och hallen från vardagsrummet. (bb-väskan står packad och klar i hallen.. ^^)

i vår familj gillas husguden morrissey...

...stringhyllor...

...film-affischer...

...och ugglor.

phia spenderar sin sista graviditetsvecka (för den här gången) på det enda rätta sättet. framför nintento wii:et!

donkey kong country returns - sjukt värt spel!

köket. litet men fruktansvärt mysigt. med fiffiga detaljer såsom en äggklocka... i form av en uggla såklart. =D

här har lillan sin alldeles egna plats vid matbordet.

mmm.... leif mannerström, vilken karl!

det nya badrummet...

...med skötbord som går att fälla in mot väggen. ohyggligt praktiskt!

det börjar bli lite crowded i cribben.. =D

sen måste man ju ha lite vänner som vakar över en från fönsterbrädet så att man kan känna sig säker.

// daniel & phia (blivande föräldrar som kommer ha BLIVIT föräldrar innan veckan är slut!)

mer än redo

det är nog det minsta man kan säga om oss. att vi är mer än redo.
(sen får vi se hur redo vi känner oss när värkarna drar igång.)
men som det känns nu så känner vi oss lugna, förberedda och redo för att få våran lilla flicka.

hela lägenheten är nyrenoverad. det enda som är kvar är att jag ska sätta upp golvlisterna i köket och hallen.
annars så är det ett helt nytt sovrum, vardagsrum, hall, kök och badrum.
alla bebisprylar är fixade (säng, vagn, dagsäng, bouncer, barnstol, osv osv)
lägenheten är baby-proofad så gott det går och idag så gjordes den rejäla storstädningen.
eller man kanske kan säga mikroskop-städningen där att dammades av och rengjordes under en lupp.
det är var jag har ägnat kanske 6 timmar åt idag.
igår kom det sista som vi behövde, världens sötaste snuttefilt.
BB-väskan är packad... eller rättare sagt BB-väskorna, en till phia och en till elsa.
sen är det en himla massa mer saker som är fixade men det är väl kanske det mest väsentliga.

igår så satte vi äntligen ihop barnvagnen dessutom. och jag vill gå ut med den NU!!!
fast det går ju såklart inte om det inte ligger en skitsöt liten bebis däri...

sååååå...
här är lite bilder på hur det gick till.
mobilen som är i vagnen (med ett visst djur, som ni kanske redan nu kan gissa er till vad det är för ett djur) kom hem igår den med. ^_^

ps. bilder på hur vagnen ser ut när den är ihopsatt får ni se efter att vi har varit ute med den första gången.

som sagt... inte så svårt att gissa sig till vilket djur som skulle bli hennes ögongodis i vagnen. ^_^

// daniel (en blivande pappa som vill ut och stoltsera med vagn och bebis NU!!! NU NU NU!!!)

omslagsfamiljen ^^

det är faktiskt riktigt kul att skriva blogg.
vi tyckte det skulle bli roligt att blogga, men trodde inte att det skulle bli så kul som det har varit hittills! =D
och det blir ju faktiskt ännu roligare när man har en massa vänner och släktingar som gillar det man skriver om.

sen är det ju även lite extra kul när det ramlar in ett mail från en tjej som jobbar på SvD, som gillar bloggen och undrar ifall dom kan få intervjua oss.
"självklart" tycker vi och får lite frågor via mail.
senare samma vecka kommer dom hit och fotograferar oss i lägenheten och på våran innergård.
två sjukt trevliga tjejer var det.

hur som haver.
idag kom tidningen.
och inte nådigt förvånade blir vi då vi upptäcker att vi har hamnat på förstasidan.
"likt prinsessan estelle" som kära mor/svärmor karin uttryckte det. ♥

bilderna får ni se här på bloggen.
men själva artikeln får ni här.
http://www.svd.se

en lugn midsommar i väntan på bebis.

ganska stor mage att bära på nu, såhär på övertid. vecka 40+1.

åh som vi längtar efter att ha en snusandes bulle här inne i sängen <3

ringmärkt

i torsdags hände en sak.

jag har haft så mycket pirr och kärlek i kroppen hela hela hela veckan och funderat över hur jag ska säga det till phia...
"ska jag göra si, ska jag säga så..." grubbel grubbel grubbel.

skit i allt, jag säger det bara. precis som jag känner och precis som jag menar det.
jag kommer inte ihåg exakt vad jag sa men jag ska försöka sammanfatta.
det ska tilläggas att vi ligger halvt döda i soffan och tittar på grey's anatomy och phia frågar
mig om jag kan gå ner och inhandla dricka från coop varpå jag pausar och utbrister:

"jag har tänkt på det här hela veckan och hur jag ska säga det till dig!"
(här tror phia att jag ska dra värsta utlägget och skämta om att jag är trött på att gå och handla saker hela tiden)

"jag älskar dig. jag vill dela mitt liv med dig phia. du är det bästa som har hänt mig och jag är precis där jag vill vara i livet med dig och jag vill vara där resten av mitt liv. och jag vill fanimej sätta en ring på ditt finger. så jag undrar om du kanske vill gå och titta på ringar med mig."
längre än så kommer jag inte för phia hoppar på mig med tårfyllda ögon och
kysser mig så underbart vackert som bara hon kan och frågar:
"vad gör du? friar du eller?"
mitt enkla svar var:
"ja... det gör jag."

dagen efter gick vi och tittade ut våra ringar och idag fick vi hem dom.
så... här är dom. ♥

i morgon..

..är det den 20 juni. det beräknade datumet. datumet man väntat på SÅ LÄNGE. endast 5 % av alla barn föds på det beräknade datumet, så chansen är inte stor att något kommer hända i morgon, men man vet ju aldrig! hoppas kan man.. och hoppas gör jag.
den senaste veckan har varit så otroligt lång! jag har varit så rastlös! har vankat av och an i lägenheten, stått och stirrat ut genom fönstren.. spelat igenom 250 banor mahjong på iphonen :P jag försöker sysselsätta mig, men går omkring i en bubbla.. vet knappt vilken veckodag det är.. vet bara vilket datum. alla dagar känns som söndagar, vilket inte är helt fel då jag gillar söndagar.. men det känns konstigt att liksom inte "komma vidare". jag sitter fast. på en söndag. och inget händer..
vet dock inte riktigt vad det är jag vill ska hända.. vad det är jag väntar på. men jag tror att jag väntar på att något skall börja kännas annorlunda. att det börjar värka, på ett sådant där sätt som det inte har värkt innan.. att insikten kommer.. "nu är det dags".. det längtar jag efter. besynnerligt egentligen.. att man kan längta efter något som man vet kommer göra fruktansvärt ont..!? men så är det.
om inget hänt innan torsdag eftermiddag så ska vi till mödravården då.. och diskutera igångsättning. att behöva vänta 2 veckor till känns som ren och skär tortyr, men det är så det kan bli..
ÅH, lilla bullen! sluta trivas så jädra bra där inne i magen min! lyssna på dina föräldrar när vi ber dig komma ut.. inte vara fegis längre ^^ förstår att du har det väldans gött där inne, men det är väldans gött här ute också, så kom nu!
komsi kom! <3

3 dagar kvar

till det beräknade datumet iallafall.
pirrigt... riktigt riktigt pirrigt...riktigt riktigt riktigt pirrigt...
det är allt jag kan beskriva det med.
det är pirrigt... riktigt riktigt pirrigt...
förväntansfullt, efterlängtat och något otroligt spännande!
men pirrigt...

vi får se om det går över tiden.
förstföderskor går som oftast över tiden med två veckor. men man vet aldrig. pirrigt...

om det går över tiden och vi blir alldeles för ivriga så får vi helt enkelt gallopera runt i fruängen.
eller äta ananas, eller gå i trappor, eller ligga och cykla på rygg, dricka hallonbladste eller vad mer det finns.

så fort phia gör något som indikerar att det gör ont så är jag där med det största och mest korkade leendet och att jag nickar "är det dags-nicken" till henne börjar bli lite uttjatat tror jag.

men snart... snart är det dags... vilken dag som helst. ♥
pirrigt...

// daniel (en blivande pappa med konstant pirr i kroppen)

sommarfin!

såg den här lilla ensemblen i en tidning för några dagar sedan och dog söthetsdöden en smula.. 

kunde.. inte.. låta bli.. att inhandla.. ^^

//phia (den ivrigt nedräknande blivande mamman)