det är för lång tid kvar

att träffa morgan och richard i helgen och ta en lång brunch hemma hos dom och sen

promenera i någon timme i solskenet kan ha varit en av de bästa förmiddagarna på länge.

för mig var det skitkul att få träffa richard igen.

dels för att han är en helt fantastisk människa, men även för 

att han nyligen har varit i samma skede i sitt liv som jag är just nu.

när vi var ute så gick tjejerna bakom oss och pratade
medans jag och richard gick framför med barnvagnen och pratade på.

hur det var att bli pappa, hur det var under förlossningen, orosmoment och problemlösning.

men mestadels över hur underbart det är att gå och stoltsera med barnvagnen.

och det är ju något som jag längtar efter, att gå ut och promenera med barnvagn.

det var även i helgen som jag höll en bebis ordentligt för första gången

och inte varit allt för skräckslagen så fort jag fick frågan "vill du hålla henne?"

jag tror det är tack vare att morgan är så cool-lugn och helt fantastisk med lilla elise.

men sen ville jag gärna lämna över henne, inte för att jag inte tyckte om att hålla om henne och leka med henne.

men för att man vill inte vara den som håller bebisen när hon börjar gråta efter att hon varit lugn med alla andra.

dessutom känner jag igen mig och phia lite i morgan och richard.

phia och morgan är dom lugna stabila orädda, starka och bestämda mammorna.

jag och richard är de oroliga och lite mindre orädda papporna som vill skydda våra småflickor... från ALLT.

men mestadels från pojkar.

hur som haver.

jag vill att det ska vara vecka 40 nuuuuuuu!!!

// daniel (en smått otålig blivande pappa som vill bli pappa nu!)

ps. 

när vi stanna till på ett fik i aspudden så beställde jag fika åt oss och vänder mig om och ser phia som sitter och 

håller lilla elise helt naturligt och fantastiskt moderligt. det fick ju inte längtan att minska om man säger så.

ds.