näst sista morgonen man kan jogga längs med kapstadens kust.
fruktansvärt fantastiskt är allt jag kan säga som beskrivning.
dock så är hemlängtan nu enormt enorm.
hemlängtan efter phia och våran tvåsamhet som snart kommer bli en tresamhet.
längtan efter att ligga i den svenska sommarvärmen i skuggan av ett träd med en bebis på magen.
den tanken får mig att pirra i kroppen och konstant ha ett skitfånigt leende på läpparna.
// daniel (en blivande pappa på resande fot)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar