jag är ju bara SÅ charmig.

detta är ett exempel från igår kväll på vad min älskling får stå ut med just nu..

jag har som vanligt somnat ifrån en film på soffan, inga konstigheter där.. daniel låter mig sova tills han själv känner att nu är det dags att krypa ner i sängen. han lutar sig då över mig i soffan och säger försiktigt: "älskling.. sötnos.. kom så går vi och lägger oss i sängen.. älskliiiiing.." varpå jag viftar ilsket mot hans ansikte och grymtar: "sluta bråka med mig!"

tillslut reser jag mig dock från soffan, sur som bara den, stoppar täcket under armen och slänger mig på plats i sängen. jag trycker mig så nära väggen jag bara kan och daniel försöker försiktigt krypa ner bredvid mig, men se den gubben går inte! jag grymtar något ohörbart och börjar frenetiskt baka in mig själv i täcket så att han absolut inte skall kunna komma nära mig.. 

daniel får helt enkelt ge upp, lägga sig på rygg och göra sitt bästa för att somna för sig själv.

detta minns jag inte själv, daniel berättade det nyss för mig. ÅH så charmig jag känner mig!

stackars, stackars daniel.. all cred till honom. han hanterar mitt humör så otroligt bra och jag är verkligen imponerad över hur han tacklar mina humörsvängningar. evigt positiv och alldeles, alldeles underbar <3

/grinfisen