jag förstår...

när jag tänker på vad som gror inom dig så blir jag helt till mig.
aldrig tidigare har jag brytt mig om barn eller tyckt att det varit något speciellt med att föda eller att barn håller på och leker eller går osv.

jag säger som dylan moran.
"vad är det som är så speciellt?
det är ju bara en full dvärg.
pratar som ett fyllo, går som ett fyllo och vill bara äta fyllemat.
enda skillnaden är att fulla dvärgar är kul att se på."

men nu är det verkligen helt annorlunda.
varje gång jag bara säger hej eller pratar med bullen så är det annorlunda.
varje gång jag bara tänker på vad som försiggår där inne är det annorlunda.
varje gång jag ser phia är det annorlunda.
varje gång jag ser på framtiden så är det annorlunda.
varje gång jag tänker att jag ska bli pappa är det annorlunda.
varje gång jag tänker att mina föräldrar kommer bli farföräldrar är det annorlunda.

"farmor och farfar."
det är stort, kanske större än att få egna barn...
men vad vet jag.
jag tänker bara att om det känns såhär stort och vackert att bli pappa.
hur fantastiskt och underbart måste det inte då kännas att bli farmor och farfar.
bara att se sitt egna barn föra släkten vidare och att se sitt egna barn själv växa in i föräldrarollen.

"det kommer du att förstå när du får egna barn."
"det kommer ändra sig när du bildar egen familj ska du se."

mamma & pappa... jag förstår.

// daniel (en blivande pappa som utnyttjar lunchrasten till fullo)